I Love Kitsch.se!

Den senaste tidens inaktivitet här på bloggen har en enkel förklaring: Facebook!
Vi gör en paus i bloggen och har istället startat upp en Facebooksida. Gå in och "like" vår sida kitsch.se och ta del av alla fantastiska nyheter och roliga uppdateringar!

Ses och hörs på Facebook!
/

Jag drömmer om bara ben, och allt jag äger i en ryggsäck...

Tvillingsjälar.

Tillfällen i livet när man möter någon att visa sig själv för, och visar vem man vill vara.

 

Jag ska lägga alla mina anteckningar i en kappsäck,

en sådan som min morfar hade... Hans var fylld med stenar, och jag fick titta i den ibland.

 

Spara alla mina drömmar, tänka alla mina tankar.

Vara ensam i huvudet... Konversation. Tystnad.

 

Jag vilar i en skog, och vaknar upp på en helt annan plats.

 

/Anna Malin

I vintras så kom Olle till oss... Vi bor på en liten yta fylld med kärlek! Tänk att han blev till under en Asien resa. Att leva billigt och litet har passat mig perfekt, hela vintern spenderade jag hemma inne med Olle. Nu när sommaren är här kommer vi ut och utforskar skogarna.

Jag ser fram emot att upptäcka vad han kommer att tycka om i livet. Jag är en del av en familj, och jag vill uppleva solen tillsammans med dem.

Vi skall flytta till en ny yta, som passar oss alla tre. Jag ser annonsen på min lägenhet, och blir lite förvånad över att se hur den ser ut nu jämfört med hur den såg ut när jag flyttade in i den för sex år sedan. Vem jag var då och vem jag är nu. Jag tänker på känslan som jag hade för den då, och på känslor jag har upplevt i den, på just den här platsen. Jag tänkte för längesedan att det här var min plats att växa på och rensa ut saker på. Allt ser totalt annorlunda ut nu mot då... Jag har verkligen utvecklats här, och skall nu få en ny start på ett annat ställe, ett ställe som hör till min familj. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det, men kanske bara att det är härligt att allt är föränderligt... platser i livet och platser att utvecklas på.

 

Här är min lägenhet: http://www.hemnet.se/beskrivning/686061?r=13

 

Och jag är som sagt nyfiken på att lära känna Olle, och vad han kommer att tycka om i livet... Men än så länge lever han under min skaparglädje & inte sin egen... Jag gillar att köpa begagnade gamla kläder till honom som jag tycker är fina! Här är lite kläder som jag köpt second hand till honom:

 

/Anna Malin

Jag har ett stort behov av att skriva ner mina tankar och fota det som finns omkring mig...

Alla har vi väl våra olika sätt att hantera mänskligheten i oss. Jag har så länge jag kan minnas varit sökande.

Jag tror att det är en väldigt vanlig mänsklig egenskap att alltid vilja ha mer, och samla på sig saker.

Det är svårt att bara leva i nuet. Jag tänker allt för ofta att det kommer bli bättre när...

Och jag försöker alltid att ha kontroll. Ofta handlar det om tid och pengar istället för om enkelhet.

Men jag känner starkt att man kan vara lycklig med väldigt lite. Kanske är det i enkelheten man kan vara som lyckligast?

Ingenting av allt det där andra är viktigt!

"Livet är som skum, därför måste man ge sig hän som havet" är en replik som jag tycker mycket om. Den kommer från en film, som kom till mig vid precis rätt tidpunkt i livet. Saker har ibland en förmåga att göra det, komma till en när man behöver dem.

 

Jag älskar att resa, och att tänka på resor. Det är så härligt att man kan spara känslor i små album med bilder & texter m.m. Det är härligt att kunna öppna olika album och minnas olika saker som har hänt i livet! Och samma sak med saker man har köpt på olika platser... Dom kan få mig att drömma mig bort till andra platser.

 

Här är lite kökssaker som jag har köpt i olika länder:

 

/Anna Malin

Mina slantar lägger jag på variation i maten, med mycket grönt och krydda. Kärlek vid matbordet!

 

Vad starka vi skulle kunna vara om alla jobbade tillsammans och tog hand om jorden... Ta hand om kroppen, och se enkelheten. Vi kan leva här. Du & jag, vi behöver inget mer än kärlek! Mat & kärlek. Gärna många små rätter på färgglada fat i plast.

 

Jag älskar mat, vill lägga ner all den tid jag behöver för att laga och äta den tillsammans med dom jag tycker om. Bra mat och morgongymnastik. Rensa bland alla intryck, gör det du brinner för och ha kroppen i fokus!

 

 

 

Här är min för tillfället absoluta älsklingsrätt:

 

Brutet jasminris med enkel panerad fisk, helst tilapia. Finhackad vitlök blandad med en klar vinäger, gärna risvinäger. Hemodlad chili, böngroddar, lime och skivad gurka. Och gärna ett stekt ägg på toppen med lös gula :)

 

 

/Anna Malin

Anna Malin kommer att blogga hos oss en liten tid framöver. Hon har utbildat sig till fotograf, men är nu hemma med sin fina lilla son Olle.

 

Hon har en fascination för mat och vackra saker från alla världens hörn. Hon har även jobbat hos oss här på kitsch under en period.

det är galet att man kan vara som natt och dag fast man är född på samma dag, har vuxit upp i samma förort, gått i samma skola och sen flyttat in till stan till samma stadsdel. konstigt att man kan se på världen med helt olika ögon.

 

jag har en tvillingsyster som heter kajsa, världens finaste men helt kokko. ofta på ett väldigt härligt sätt, ibland helt oförståeligt. hon gör precis som hon vill när hon vill. hon har absolut ett av det godaste hjärtan som finns. fick hon välja skulle allt här i världen handla om kärlek.

 

det är hennes förtjänst att kitsch finns och min mammas såklart som hoppade på och byggde vidare. det var när hon flyttade ner till malmö som dom tillsammans startade butiken på davidhallstorg som sen blev det som det är i dag.

 

jag har kitsch som en 24/7 blombutik, medan kajsa har det som sitt vardagsrum. jag älskar att ha med mig en liten goodiebag i stället för blommor om man ska hem till nån på middag medan kajsa vill fylla hela sitt hem med jesus, budda och plastmattor. mitt hem har betonggolv och vita väggar.

 

här är kasjas 4 favoritprodukter på kitsch:

här är mina:

 

ni förstår, uppfostran spelar ingen roll, vi föds till individer.

 

/malena

 

studentrum vid 29 års ålder – inte helt rättvist.

så efter att ni har läst om min renovering i det tidigare inlägget kan ni
kanske förstå att jag inte är helt tillfreds med att nu bo i ett litet
rum i en liten by i danmark. well, well, life´s a bitch!

..eller inte! jag är på helt rätt ställe för mig just nu. jag går en 3-årig projektledarutbildning här där man första året bor till större delen i århus men de andra åren kan vara inprincip vart man vill.

det som är frustrerande är väl att jag inte har min stad, mitt hem,
min familj, mina vänner, eller new york med mig hit. samtidigt
om jag hade det, finns det ingen chans att jag  skulle lära känna alla
det nya sidorna av min personlighet som jag faktiskt upptäcker här
varje dag.

från att precis ha renoverat min lägenhet överdrivet grundligt till
att åter bo i ett klipp-och-klistra-hem kan kännas kokko ibland. men
också enormt hälsosamt för mig som ibland kan frysa när saker inte är
exakt så som jag vill ha dem. jag behöver lära mig att göra det bästa
av situationer även när det kommer till boendet. också för mig som
aldrig bott med någon innan, förutom under perioder i new york eller
tillfälligt med gamla pojkvänner. jag behöver verkligen lära mig att ta
hänsyn, att mitt hem även kan vara någon annans hem. vilket nog min
framtida man kommer att uppskatta (var så god).

men det är galet vad det påverkar mig, jag märker det speciellt nu.

vårt vardagsrum här är övermöblerat och med en massa småsaker överallt.
kanske är det att det inte är mina saker som gör att det stör men jag
får ingen arbetsro. vill bara skala av rummet, ta bort hälften av
möblerna och måla väggarna, det skulle ge mig ro.

när jag flyttade trodde jag att det här skulle kunna kännas som hemma
på riktigt, att jag skulle känna mig till freds med att bo här.. nu har
jag bestämt att det här är där jag är nu inte där jag bor..

här är lite av de saker jag valde att flytta ner:

 

/malena

jag är väldigt fascinerad av närmiljöer, känslan du får när du kommer
in i ett rum. och effekten det har på just dig.

minns första gången jag var på operan, blev helt paff- började gråta-
jag var 11.

men det behövs inte en opera för att få mig berörd, en gammal fabrik
kan ge samma känsla, eller min mormor kök då hon bodde hemma.

jag tycker att ett hem säger galet mycket om en människa. precis som
kläder är det ett sätt att uttrycka sig. jag älskar att komma hem till
någon och liksom redan innan vetat hur det kommer se ut. när den röda
tråden finns där, det personliga uttrycket. det kan också göra att man
blir besviken när man kommer hem till någon man verkligen attraherats
av och så faller det helt platt, att det inte finns ett samband (oops
vad jag låter ytlig nu). jag fattar också att det inte är i allas
intresse och att man kanske inte vill lägga energi på ett hem man bara
bor i tillfälligt. det är det här jag verkligen älskar med det min
familj har byggt upp med kitsch, att man helt kan ändra ett rums
känsla utan att behöva spendera så mycket pengar.

när jag var liten kunde jag och min bästis möblera om i timmar. jag
skojar inte, flera gånger i veckan. det var det bästa efter- skolan-
aktiviteten, vem sjutton brydde sig om jazzdans när man
kunde gå hem till varandra och möblera?!

det här har dessvärre inte avtagit, tvärtom expanderat, jag kan ligga
sömnlös och fundera över hur jag vill förändra olika rum. om det inte
är i mina tillfälliga  butiker eller kitsch showroom så för att lägga
alla pengar jag inte har på att renovera en lägenhet från grunden som
redan var helt härlig innan, som jag dessutom redan gjort en mindre
renovering på året innan. men så funkar jag, allt eller inget.

jag störde mig på att det var så mycket klippa och klistra i mitt hem
det fanns klara spår över att alla som bott där var yngre och precis
som jag inte haft pengar att lägga på en renovering från grunden men
ändå velat göra den till sin. till skillnad från mig så hade de ett
sunt förnuft, något jag verkar ha saknat.

just det projektet gjorde mig sömnlös i inte mindre än 11 mån ett jobb
som var sagt att ta 2.

min lägenhet är 40 kvm ligger vid nytorget i stockholm, jag har aldrig
varit så kär i någon eller något (sorgligt jag vet) som jag är i just
den lägenheten.

här är lite bilder från förra året. de 2 sista bilderna är efter
bilder.. sorry, det är det enda jag kan visa nu då jag själv inte
hunnit bo där än. men jag ska visa er snart, när jag är hemma igen.


/malena

jag och min kompis myran samlade på saker när vi var små, kanske inte
helt ovanligt när man e liten. allt var noga sorterat i små lådor
eller plastfickor. där fanns brevpapper, lena stenar, tvålar,
bokmärken, suddgummin och inte att förglömma, askar, små askar.

myran har fortfarande kvar en del av dessa fina samlarexemplar, det
flesta av mina är bortsorterade. myrans föräldrar lät henne vara som en 
fri fågel som samlade till sitt näste medan min kära mor gärna,
mycket gärna, hade sorteringsdagar där man rensade noggrant, där klara
motiveringar krävdes för att var föremål skulle ha en chans att
överleva. man kan inte fatta att hon i dag har ett företag vid namnet
kitsch, kitsch som översatt från tyska betyder skräp. undra om hon vet
det min älskade mamma?

jag tyckte mycket om att vara för mig själv, var lite skör o hade
konstiga saker för mig. var väldigt materialistisk redan då, eller jag
blev väldigt lätt känslomassigt attached. minns när vår fina finska
ljusstake från marimekko gick sönder, jag sparade den i en skokartong
inlindad i lite sammetstyg o ett avskedsbrev i flera år.

jag samlar fortfarande på saker, allt jag kan tänka mig att mina
syskonbarn kan vilja ha när de blir äldre, rubb o stubb. dock väl
sorterat för att göra min mor stolt, och med en väl formulerad
motivering om korsförhör skulle uppstå.

här är lite av det som fyller mina lådor och plastfickor i dag:



/malena

Pga sjukdomar och annat har det inte hänt mycket på bloggen under detta nya decenium, men det är slut med det nu! Bloggen ska från och med idag bli mer aktuell, spännande, häftig, rolig, intressant osv, you name it!

Som en del i nystarten kommer Malena Burman, ägare Annikas dotter tillika student på en treårig projektledarutbildning i Danmark, att blogga hos oss en del framöver. Malena brinner för design och inredning, hon har gått flera kurser inom området och viger en stor del av sin fridit åt detta intresse.

Imorgon publiceras hennes första inlägg här på Kitsch-Bloggen, kan ni hålla er?

på Kitsch.se

Det är något speciellt med vinyl skivor, känslan av materialet, det knastriga ljudet och de stora fodralen.

Jag köpte mycket vinylskivor förr, jag gör det fortfarande men mest för omslagens skull.

Det är lite som foton, varje skiva har ett minne eller koppling till någon eller något.

/Mathilda Järlmo

 

Jag älskar förpackningar i alla dess former och färger och speciellt godisförpackningar.

 

Speciellt tuggummi, har alltid varit min favorit, jag kommer ihåg när man först upptäckte "Tubble Gum" och jag bara klämmde ut så mycket jag kunde ur tuben, rakt ner i munnen, smaskade på det någon minut för att sedan låta det dala ner i halsen, japp det stämmer jag svalde nästa alltid mina tuggummi, dom var liksom så goda att dom bara slank ner.

/Mathilda Järlmo

Nara tackades av med tårta på sin sista praktikdag.

 

Under en månad i november-december praktiserade Nara hos oss. En underbar kvinna. Utkastad ur Irak för 25 år sedan. Bott 5 år i Iran, 20 år i Sverige. Mors grav i Iran, fars i Syrien. Ser Sverige som sitt hemland trots att språkproblem hindrar henne från att göra mycket av det hon drömmer om i livet. Hon fick oss att tänka efter.

 

Tack Nara för att du spred så mycket glädje och kunskap under din praktikperiod hos oss. Tack för de spår du lämnade i form av välorganiserade lagerhyllor och framförallt de spår du satte på oss som människor.

 

på Kitsch.se

Iår fyller jag 30år!? Kommer ni ihåg vad vi tyckte om "dom" som var 30 när vi gick i skolan, dom var gamla!

 

Nu är jag snart där, och det känns ganska ok måste jag säga, jag vet inte exakt vad en "30års kris" är men jag antar att det har att göra med att man inte hunnit med allt man "ska" göra? Man kan konstatera att siffran 3 är cursed, siffran 13 är ju ett oturs nummer, inte tänkte man så mycket på siffrorna man fyllde innan 30, tvärtom då såg man fram emot att bli äldre.

 

Eller är "30 års kris'" att man bara helt plötsligt börjar prata ganska mycket om åldrar över lag? Att man gillar att vara nostalgisk? Eller att man blir ganska nöjd och måste berätta för sina nära och kära, att dom frågade efter leg på systemet eller på ICA när man köpte snus till mannen eller när dom frågar hur gammal man är när man köper en buss remsa?

/Mathilda Järlmo