I Love Kitsch.se!

Kim på klätteräventyr i Stryn, Norge

Det är överrumplande hur nästintill allt kan knytas an till inredning. Rentav skrämmande. Låt oss slumpa några ämnen.

Asfalt: tänk dig en asfaltslagd balkong i sommarregn.
Kräksjuka: aha, det är därför engelsmännen har heltäckningsmatta på muggen.
Fotsvett: ett skoskåp med ventilation och luktdödare hade allt varit något.

Ja ni ser. Inte så svårt. Fortsätt nu själva, för nu checkar jag ut från ilovekitsch.blogg.se för den här gången. Det har varit kul, insiktsgivande och pråligt.

Glad sommar på er!

Kim.

Läs även Kims egen blogg: Kims monologer

Alla vet vi ju att luktminnet är det sista som lämnar oss. Eller var det hoppet? Anyway. Vårt luktminne är helt fantastiskt. Jag minns till exempel fortfarande doften av mina kära luktsuddisar som jag skrivit om tidigare. Men det är inte allt, jag har några signaturdofter som aldrig kommer försvinna. Här är listan:

- Solvarm mörkgrön Volvo kombi
- Barbieben (ni vet, de där man tuggade på tills tänderna nuddade det böjbara skelettet)
- Penicillin med smultronsmak, brr - Syrenblommor
- Tång - Snor på lovikavante - Blodpudding
- Rengöringsmedel på träyta

Kanske vore det en grej att skapa allt med en tillhörande doft? Jordgubbsdoftande toalettpapper, syrenbeströdda örngott, blåbärspuffande gökur…

Jag vet inte, jag bara spånar.

Kim.

Läs även Kims egen blogg: Kims monologer

bild: soderklenoden.se

Antingen kan man välja att skylla allt, ALLT, på finanskrisen, eller så ser man till att se positivt på tillvaron.
Själv väljer jag det senare men tänkte försöka mig på att visa på ett optimistiskt sätt att se på lågkonja kontra inredning. Så här:

- Vi köper mer begagnat vilket både är charmigt och helrätt för miljön.
- Vi vänder oss till färg, tydligen, för att liva upp tillvaron lite extra (tydligen).
- Vi tillverkar våra egna prylar eller hottar upp våra befintliga vilket i sig bara måste bidra till att våra kreativa hjärnor får sig en kick.

Slutsatsen av detta är lika uppenbar som självklar:

Mer färg leder till lycka som leder till mer kreativitet som skapar medvetenhet som triggar vår intelligens som i långa loppet räddar miljön.

Enkelt.

Kim.

Läs även Kims egen blogg: Kims monologer

bild: omodern.com

Vi lever i en internetbaserad värld för tillfället och man stöter på de mest konstiga hemsidorna.
Här är våra topp 3 favoriter:

omodern.com skönast!

awkwardfamilyphotos.com konstigast!

cuteoverload.com gulligast!


Har du någon favorithemsida vi borde veta om?!

/Kitsch.se

Åh det är så härligt med alla nya produkter jag och Annika hittade i Kina när vi var där i mars.
Min favorit är såklart dekorationsfåglarna. Mitt hem kommer krylla av söta fåglar!
Jag måste erkänna att jag är lite besatt av fåglar...
på Kitsch.se

Kolla in alla nyheter!

Eftersom Mathilda är så fantastisk på att tillverka annonser fick vi till förra Formexmässan (designmässa för branchfolk) chansen att pryda baksidan på mässkatalogen med vår annons. Alla blev nöjda och vi fick förtroendet även till sommarens katalog.

Panik uppstod dock på kontoret då ett stort lass nya produkter som skulle medverka fastnade i en container i Tyskland samtidigt som dagarna till dead line tickade på. Slutligen kom så produkterna till allas lättnad men problemen var inte slut där. En dag återstod, en annons skulle tillverkas och idéflödet stod stilla. Mathilda behövde inspiration, hon ville fota i en rolig miljö och vad kunde då passa bättre än i hennes eget kitschiga hem!

Ur vardagsrummet åkte möbler och ersattes av en stor hög produkter, den stora kofferten som ska knyta an till Formex rese-tema samt allehande fotohjälpmedel. Mathildas vardagsrum förvandlades på några minuter till en fantastisk fotostudio! Hon började fota och i takt med att resultat uppnåddes även maila utkast tillbaka till kontoret. Idéer bollades fram och tillbaka och efter ett antal justeringar stod vi där med en annons alla var nöjda med. Och tur var det eftersom det nu bara återstod några få timmar innan den skulle skickas till tryck!

Ska bli spännande att se slutresultatet.
/Kitsch.se

Så här glada var vi efter en slitsam dag som lagerarbetare!

We love rosa!

I torsdags kom slutligen vår efterlängtade leverans från Kina. Klockan tio plingade budfirman på med 18 felpackade pallar fulla med produkter. Från att ha suttit i lugn och ro på sitt rum fick även Linus och Mathilda springa iväg och hjälpa Linda med lassandet. Vi slet hela dagen, med endast en lite välförtjänt hamburgerpaus, och var till och med tvungna att jobba över för att få in allt på lagret. Många hissturer, tunga lyft, och svordommar över kinesernas oförmåga att packa på ett vettigt sätt krävdes innan vi var klara. Vårt normalt sett så fina och välstädade lager överbelamrades med staplar av kartonger hela vägen upp till taket!

Nu börjar det bli lite mer ordning och dagarna kommer det dyka upp över 50 nya kitschiga produkter på hemsidan!
/Kitsch.se

Behövs det sägas något mer?
Psykotiska hemmafruar är min favorit.
Just detta är ett klistermärke, men vi har dem i air fresheners för bilen också. Väldigt passande.
på Kitsch.se

Får man skratta åt det här? heter boken som den här stripen kommer ifrån.
Sjukt kul, tycker jag.
på Kitsch.se

Kitsch kan hjälpa mig att matcha när jag själv pryder balkongen.

Alltsammans är väldigt klassiskt. Precis som att människor med krulligt hår vill ha rakt, att blekfisar vill kunna bli brunbrända, att den logiska och realistiska människan hellre vill stå bredvid den konstnärliga, bohemiska. Jag sitter i precis samma grop när det gäller min inredning. Visionen är alltid storslagen; det ska vara mysigt, många kuddar, väggar prydda med fina fotografier som gäster kan stå och titta på länge, färger, material, blommor. Ja, ni förstår säkert. Det är då för mig helt och hållet ofattbart hur mina miljöer ständigt blir stilrena och nästintill sterila. Visst kan man tro att en rosa soffa, en svartvit-randig kollosal matta och ett svinstort uppspänt Marimekko-tyg föreställande ett tukos-rosa kohuvud på en av väggarna borde göra grejen, men nej. Visst är det snyggt men inte fasen är det bohemiskt. Detta kan bero på att resten av väggarna är helt tomma, så när som på en String-hylla med böcker i färgordning, och att de ”blommor” som står i fönstren knappast kan falla under kategorin ”blommor” utan snarare falla i ”blad-på-stjälk”-facket.

Hursomhelst så har jag nu tagit mig an detta. Dock har jag lärt mig en hel del av mina misstag hittills och har därför bestämt mig för att ta mig an ett något mindre rum än just vardagsrummet; nämligen balkongen. Jag har redan kommit en bit på väg, trätrall är utlagd, örter är odlade och markisväv med röd och vit rand är på väg upp. Parasoll ska inköpas samt någon typ av lykta, en bänk ska också byggas. Men jag känner mig själv, jag vet att det kommer bli kanonfint, men inte som mina fantasier vill. Det är bara så.

Därför har jag insett att jag måste bryta trenden, vara radikal, göra något helt utflippat. En rosa plastflamingo. Så blir det. Den kommer inte passa in överhuvudtaget, den kommer skära mot de röda ränderna och den kommer med all säkerhet ständigt falla omkull i blåsten, men det måste bli såhär. En plastflamingo får manifestera min bohemiska, tokiga sida. Galet va?

Kim.

Läs även Kims egen blogg: Kims monologer

Jag var hemma i föräldrahemmet och kikade i lådor för ett tag sedan. Trasiga jeans, gamla skolböcker och söndersmulade luktsuddisar låg i travar om vartannat i lådorna. Men det var inte förrän jag lyckades gräva fram mitt gamla Game Boy som det slog mig; hur mycket skit kan man egentligen samla på sig? Lådor och åter lådor fyllda med oanvändbara prylar. Prylar som helt eller delvis förlorat sin funktion.

Eller?

Förmodligen kommer jag aldrig någonsin använda mina trasiga jeans från mellanstadiet igen och ingen defibrillator i världen skulle klara jobbet att återuppväcka mitt uråldriga Game Boy. Så varför hamstrar jag då?

Enligt mig hamstrar jag inte; jag för bevis. Jag samlade på luktsuddisar, det tillhörde min sociala värld i lågstadiet. Check!
Jag såg en tjusning i att på 90-talet laga, laga och laga ett par Levi’s jeans och matcha dem med en ”Touch Me”-tröja. Check!
Jag klarade att varva Super Marioland hundratals gånger och komma till level 11 i Tetris med krampande, svettiga fingrar genom större delen av mellan- och högstadiet. Check!

Vi talar om viktiga milstolpar i mitt liv här. Dokument från dåtiden. Ikoner jag kan visa mina barn så de förstår. Skräp jag kan titta, lukta och känna på när jag är gammal och inte längre kommer ihåg.

Nu står dessa lådor fullsmockade med nostalgi på min vind istället för på min mor och fars och det har skapat en irriterande ångest. De liksom bränner hål i vindsförrådsgolvet. Därför tänker jag nu att jag kanske ska tillverka ett litet monument, så att säga åskådliggöra min bevisföring. En polaroidkamera skulle vara den självklara lösningen och någon typ av anslagstavla i filt.

Sen får han jag bor med tycka vad han vill.

Jag heter Kim Lindqwister och bloggar här juni ut.

Läs även Kims egen blogg: Kims monologer