I Love Kitsch.se!

Föremål och bilder med religiös anknytning synes allt som oftast i kitschiga hem och butiker. Jag tänkte idag tala om de referenser till kristen konst man kan hitta inom kitschen, och då fokusera på ikonmåleriet och några välkända motiv inom detta.

Ordet ikon kommer från grekiskans eikon, och syftar vanligen till ett religiöst konstverk, oftast en målning. I den kristna traditionen är en ikon ofta en målad träpanel med motiv föreställande till exempel porträttliknande avbildningar av Jesus, jungfru Maria eller andra bibliska figurer. Jungfrun med barnet är ett ofta synligt tema. Ett av de mest använda motiven genom hela konsthistorien föreställer Marie bebådelse. Detta gestaltar det ögonblick då ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon bär på Guds barn. Vanligen ingår en blixt av ljus som ska representera den helige ande. Treenigheten, bestående av Gud, Jesus och den helige anden är också ett vanligt motiv, oftast framställt med en ung Jesus i mänsklig gestalt, den helige ande som en duva och slutligen Gud ofta bara antydd genom till exempel en hand som kommer fram ut molnen.

Nästan samtliga komponenter i ikonmåleriet har en betydelsebärande funktion, inte minst färgerna. Guld representerar himlens strålglans, rött representerar det gudomliga livet och det mänskliga livets färg är blått. Jesus bär ofta en röd underdräkt med en blå dräkt över. Senare traditioner frångår denna symbolism något.

Inom kitschkulturen tycker jag mig se att man ofta tar dessa kristna motiv och gör dem lite mer extrema och samtida, lite kitschigare helt enkelt. Det är heller inte enbart kristen symbolik som syns inom kitschen, utan även buddismens symboler har blivit populära på senare år. Det är inte längre ovanligt att i ett hem hitta en ikon på väggen, en buddhastaty i fönstret och ett krucifix i smyckeskrinet. Så, hur kommer det sig då att vi i vår sekulariserade tid återigen har blivit så fascinerade av dessa religiösa motiv? Intressant med de kitschiga religiösa motiven är den kontrast mellan kommersialism och andlighet som oundvikligen uppstår i denna symbios. På något sätt är det ju två ytterligheter som kombineras. Är det ett sökande efter andlighet som detta representerar, ett svar på en ytterligt kommersiell kultur, eller är det ironiska parafraser på det religiösa? Att ge ett svar som skulle stämma in på alla finner jag omöjligt. Varje människa har sina egna behov och skäl att uppskatta dessa bilder och symboler. För någon är det rent estetisk konst, för en annan en symbol för en inre övertygelse, för en tredje kanske en respektlös revolt mot något som uppfattas som auktoritärt. Fascinerande är att dessa i olika former fortsätter att locka och attrahera människan, oavsett vilken innebörd man lägger i dem. Och faktum verkar vara, de religiösa motiven har tagit sig in i våra vardagsrum för att stanna.

Cristina Bondjers