I Love Kitsch.se!

Kitsch kan hjälpa mig att matcha när jag själv pryder balkongen.

Alltsammans är väldigt klassiskt. Precis som att människor med krulligt hår vill ha rakt, att blekfisar vill kunna bli brunbrända, att den logiska och realistiska människan hellre vill stå bredvid den konstnärliga, bohemiska. Jag sitter i precis samma grop när det gäller min inredning. Visionen är alltid storslagen; det ska vara mysigt, många kuddar, väggar prydda med fina fotografier som gäster kan stå och titta på länge, färger, material, blommor. Ja, ni förstår säkert. Det är då för mig helt och hållet ofattbart hur mina miljöer ständigt blir stilrena och nästintill sterila. Visst kan man tro att en rosa soffa, en svartvit-randig kollosal matta och ett svinstort uppspänt Marimekko-tyg föreställande ett tukos-rosa kohuvud på en av väggarna borde göra grejen, men nej. Visst är det snyggt men inte fasen är det bohemiskt. Detta kan bero på att resten av väggarna är helt tomma, så när som på en String-hylla med böcker i färgordning, och att de ”blommor” som står i fönstren knappast kan falla under kategorin ”blommor” utan snarare falla i ”blad-på-stjälk”-facket.

Hursomhelst så har jag nu tagit mig an detta. Dock har jag lärt mig en hel del av mina misstag hittills och har därför bestämt mig för att ta mig an ett något mindre rum än just vardagsrummet; nämligen balkongen. Jag har redan kommit en bit på väg, trätrall är utlagd, örter är odlade och markisväv med röd och vit rand är på väg upp. Parasoll ska inköpas samt någon typ av lykta, en bänk ska också byggas. Men jag känner mig själv, jag vet att det kommer bli kanonfint, men inte som mina fantasier vill. Det är bara så.

Därför har jag insett att jag måste bryta trenden, vara radikal, göra något helt utflippat. En rosa plastflamingo. Så blir det. Den kommer inte passa in överhuvudtaget, den kommer skära mot de röda ränderna och den kommer med all säkerhet ständigt falla omkull i blåsten, men det måste bli såhär. En plastflamingo får manifestera min bohemiska, tokiga sida. Galet va?

Kim.

Läs även Kims egen blogg: Kims monologer