Peter Lindbergh vs Barbie
Jag tänker på hur snabbt ögat vänjer sig. Till exempel vid att vi inte längre ser människor i våra tidningar. Vi ser fotoobjekt som blivit retuscherade, mejkade, fixade till att förlora mänskliga drag och i stället bli ett gäng vitt leende rynkfria Barbie och Kendockor.
Det blir så tydligt när jag bläddrar i min favorittidning, franska Elle /som inte alls liknar den svenska så mycket ytligare systertidningen/. I senaste numret har fotografen Peter Lindbergh fotograferat ett antal skönhetsikoner i Frankrike, men han ville fota dem utan smink. Man skulle se rynkor, ringar under ögonen, ja man skulle se att det var människor som levde.
Jag läser intervjun med honom, han tycker aldrig om för mycket makeup på sina modebilder. Ringar under ögonen är vackert. "De ringarna får man efter att ha älskat", säger han. "Det är vackert oberoende av ålder."
"Den som vill se skönhet ser det framför allt i ditt nakna ansikte", säger Chiara Mastroianni, en av modellerna i det omtalade reportaget Stars sans fards / Stjärnor utan smink/. Charlotte Rampling säger: Om man inte är rädd för att visa sig så kanske man har turen att något händer."
När jag bläddrar igenom resten av Elle efter att ha tittat på dessa vackra nakna bilder så blir det så uppenbart hur falska och tomma andra bilder i tidningen är. Övermejkade modeller stirrar tomt emot oss, deras ansikten är som masker, man vet att midjan gjorts smalare i retuscheringen, att allt "störande" (=mänskligt) retuscherats bort om det inte redan opererats för att stämma med skönhetsideal vi borde förkasta. Men det är de bilderna vi jämför oss med när vi ser på oss själva. Vi ser våra kroppar och ansikten och sörjer över rynkor, som uppstått. Över tecken på att vi levat.
Så sorgligt det är.
Peter Lindbergh fotar de kvinnor som betraktas som vackrast i världen. Han är också känd för att fotografera kvinnor, inte bara mycket unga flickor som modeller. Så här säger han om det i Elle: "Så många dumheter sägs apropå ålder. När man har Jeanne Moreau framför sig och hon lugnt låter sin blick sjunka in i ens ögon så splittras alla idiotier man kan tänka om ålder i tusen små bitar. Den kvinnan är fri, det är allt. Tiden har gett henne än mer frihet."
Är det inte dags att vi ger oss själva frihet, att vi släpper dessa fruktansvärda krav som läggs på oss kvinnor och även alltmer på män? Fram för det nakna oretuscherade ansiktet. Våga visa dina rynkor. Skäms inte över att halsen har veck eller att du har ringar under ögonen, eller att brösten hänger för att du ammat. Var stolt i stället: Tänk, det är livet som gett mig dessa tecken. Jag har levat.
Härligt att du uppmärksammar detta ooh så viktiga ämne! Livstecken är fantastiska och jag måste erkänna att jag smått längtar efter att bli äldre för att få uppleva alla dessa livslevnadsdrag!
Tack!
Vilket kanoninlägg! Bra och intressant skrivet. Detta ämne är tyvärr lite "uttjatat", men du riktar nytt ljus mot det och fångar min uppmärksamhet. Nu ska jag sminka av mig för kvällen, och imorgon blir det sminkfritt. Jag ska se på mina vackra drag (läs: inklusive rynkor och "häng"..;)) och tänka gott. Tänka liv. Tänka erfarenheter. Tänka kärlek, skratt och tårar.
