I Love Kitsch.se!

Jag minns så väl hur man föraktfullt pratade om handarbete som förspilld kvinnokraft. Det var så otrendigt. Fanns det något fånigare, mer ute, än syjuntor och kvinnor som pratade och virkade och stickade? Förhånade var de! Tänk hur allting kommer tillbaka. Idag är det en trend med stickning och virkning igen. Man träffas på stickkaféer och i min omgivning blomstrar syjuntorna igen. Syjuntor och bokcirklar. Tillfällen att mötas och prata om viktiga riktiga saker och kanske till och med tillverka något under tiden?

Själv har jag mina stick- och virkperioder. Jag förvånade omgivningen med att ha egenhändigt virkade röda julgardiner på 70-talet, feminist och virkade julgardiner gick inte ihop för en del. Sedan hade jag en man som blev så svartsjuk på all den energi mina händer ägnade åt virkning att jag lade av ett tag. Så dumt! Att sticka och virka är nästan som meditation, man tänker så bra medan garnet löper fram mellan stickor eller virknålar.

För några år sedan var de pulsvärmare som blev poppis, jättedyra var de på Hemslöjden så jag virkade själv i stället åt döttrar, på löpande band för värmarna var poppis men också lättborttappade.

Nu virkar och stickar killar också. Kan inte hjälpa det men jag tycker det är jättesött med en ball kille på tunnelbanan med en stickning i händerna och hemvirkad mössa på huvudet.

Hade en man en stickad tröja förut så var det hans mamma eller hans kvinna som gjort den - jag minns en stickad tröja jag gjort till ett av mina ex. På en fest var det en kvinna som sa till honom: "Ingen idé att flirta med dig, den där tröjan är ju som ett bomärke, din tjej har stickat den va?"

Just nu virkar jag - inte vad som helst utan Tony Irvings sjal. Han berättade hur rogivande stickning och virkning var i en intervju, hur kreativt det är med handarbete. Och så hittade jag mönstret till en av hans fina sjalar på nätet. Vi har syjunta i morgon. Det är bäst att komma med något påbörjat som glider lätt mellan fingrarna när man pratar om allt.

Sänder en tanke till min mamma i hennes himmel. För henne var det en skam att bara sitta, så när hon såg på teve handarbetade hon. Jag tror hon gjorde flera tusen par sockor som hon sedan skänkte till alla vänner och bekanta. Gullis sockor var ett begrepp. Mamma är död sedan flera år tillbaka. På landet har jag fortfarande hennes fina sockor i en korg.

Jag bloggar varje dag på Eva Swedenmarks Värld om allt som rör, berör och upprör mig.

evaswedenmark.blogspot.com