Matilda och Rebecka: Vart ska Jesus stå?

Vi har svårt för att bestämma oss för vart Jesus ska stå. Den där rosa, med det ludna ytskicktet som för tankarna till känslan av att ta i en sliten barnleksak. Medan vi plockat upp det mest väsentliga i köket har vi provat flera placeringar, men det är liksom ingen som känns helt värdig en frälsare. Vi tittar förbryllat omkring oss och Jesus sträcker ur sina armar så som för att välsigna hela vårt dignande flyttlass och ler fridfullt med rosa stiltje.

 

För att vara rakt på sak är det faktiskt inte helt okomplicerat med placeringarna i den här frågan eftersom denne ludne pastelltingest i just detta, vårat första gemensamma hem, faktiskt inte bara är kitch i största allmänhet. Rebecka ska trots allt bli präst och trots Matildas hedniska bakgrund förmår hon förstå att ting kan bära på en dos helighet (även om hon inte direkt kände sig fullt lika manad som Rebecka att likblek göra korstecknet under den där Prideföreläsningen om strap-on-sex med Jesusdildos). Kanske då att det inte helt passar sig att ställa honom bredvid whiskyn?

 

Vi har alltså flyttat ihop efter ett och ett halvt år av särboskap, och nu är det dags för den stora utmaningen; projekt baka ihop de olika smakerna till en enda stor harmonisk skinkhalva. Inte för att våra smaker är så olika, om man bortser från Rebeckas fördömmande av vasscigarrer i guldurna, och Matildas tveksamma inställning till svartmålat trä. Egentligen tycker vi mest att det hela är sjukt roligt, eftersom Rebecka tidigare bara haft en minimal etta medan Matilda turnerat runt som inneboende och vi därmed måste skaffa det mesta från scratch.

 

Men utöver detta med tingens helighet står vi ju dessutom inför den ambivalenta slitningen mellan den stil som får hjärtat att slå lite extra och det som man vet platsar i inredningsrepotage (som vi ju alla kommer att få vara med i förr eller senare när vi blir sådär plötsligt erkända som de lovat oss att bli). Någonting i oss minner ju så trollguldsaktigt om barndomsskatter när vi kommer över inredningsdetaljer dignande av glittriga, bordellröda och strassiga pryden, rosa flamingos, blommande syntetgräsmattor till balkongen, blinkande blomsterslingor i den mest kulörta plastutföringen, draperier, fontäner, piedistaler... ja men sedan nyktrar vi snart en aning och påminns om uttryck som "blonda träslag", "luftig sparsmaksamhet", "less is more". Som om det givna svaret på frågan om allas vår trivsel, och framförallt respektabilitet, finns i Hammarby Sjöstad; det enskilda område som kanske mest av något i Stockholm får representera våra törstande medelklassdrömmar om lyckan i att äga sin egen bostad med öppna planlösningar, designade soffor och parmiddagar med en lagom torr Riesling.

 

Vi kastar en ny blick på Jesus och konstaterar att detta med att våga kitchet är en fråga om klass, och förstås också om femininitet, - det skamliga, vulgära, omåttliga. På så vis är glittret, prålet, plasten och strassen som att klä sin bostad i drag och med färgstark kaxighet avslöja det konstruerade i det osynliga - den illusoriskt naturliga make-upen hos ett homestylat hem. Med nytt mod plockar vi upp den skära sparbössan med hemmafrun och texten "I'm savin up for more valium" på och placerar i fönsterkarmen. Slutligen bestämmer vi oss för att ställa Jesus jämte olivoljorna vid vattenkranen i hopp om att han i all sin ludna fromhet skall ta sig för det där vintrixet som han ju är så bra på.

 

Nästa vecka ska Rebecka skriva mer om religiös kitch!

 

/Matilda och Rebecka


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0