Izabella Englund: Första advent


Det är första advent, men till skillnad från när man var liten och tände första ljuset i advents staken medans man gluffsa i sig årets första pepparkakor så sitter jag nu framför datorn i en dunkel lägenhet och lyssnar på min nya granens eviga borrande och är som grädde på moset lite sådär lagom bakis från gårdagens galej. Tider och traditioner förändras, även om min uppväxt aldrig har varit särskilt traditionell så har vi ändå alltid haft våra egna små otraditionella traditioner. Eller traditioner och traditioner, vi har haft våra sätt att göra saker på. Och sånt kan jag tycka är väldigt sunt, bara för att man har gjort saker på ett vist sätt i alla år så behöver det inte betyda att det är det enda och bästa sättet...



Varför jag svamlar på om det här är för att jag själv har haft väldigt svårt för julen och allt som där hör till: julaftonsmorgon men den eviga väntan, julmiddag hos morföräldrar vid ett, så att man har gott om tid att äta innan Kalle Anka börjar, tomten med julklapparna, julgröten med mandeln och sist men inte minst vikningen. Vi har haft en ganska snäv repertoar hela min barndom (vilket jag är helt hundra på att dom flesta andra familjer också har), det blir något gammalmodigt och lite tråkigt i mina ögon fast samtidigt nostalgiskt och lite magiskt. En konstig balansgång. Nu var länge sen jag firade jul med min egen familj, dels för vissa komplicerade familjegräl och sen för att jag har valt att fira med min sambos familj där det finns yngre inblandade. Men den jul som jag tror uppskattat allra mest är nog den jul jag jobbade med att servera på ett gigantiskt julbord. Jag hade den uppgift där jag skulle gå runt julbordet med dom som va så gamla att dom hade käpp och inte själva kunde hålla i tallriken, käppen Och lägga upp maten samtidigt. Det var fint. Min insats var så otroligt uppskattad att det nästan blev löjligt, men det kändes jävligt bra.



Nu håller jag inte på att propagerar att alla ska ut och gör någon slags välgörenhet kring jul, sådana val ska vara helt upp till var och en. Och inte häller håller jag på trasch-talka julen som tradition med julklappar och frosseri, den delen av julen kan jag gilla (jag är ju materialist ut i fingertopparna och Älskar att ge bort presenter). Men det jag inte gillar är den slutenhet som ofta infinner sig, alla åker till varsin familj och dom enda som eventuellt kommer in utifrån är pojkvänner/flickvänner till ynglingarna i familjen. Jag skulle önska att fler våga exprementera med den heliga aftonen som infinner sig den 24e december, ta lilla-julafton (som man ofta har med sina vänner) på den riktiga julaftonen, året efter kan man fira med sin familj och året efter det kan man jobba i ett soppkök över jul. Våga variera, omväxling förnöjer!

 

/Izabella


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0