Cristina Bondjers: Roy Lichtenstein


I mitt förra inlägg talade jag om popkonst och kitsch. Idag tänker jag återknyta till samma tema med en mindre exposé över ett av de mest kända namnen inom popkonsten.

En typ av föremål som klassiskt brukar förknippas med begreppet kitsch är de små speglar, magneter och plånböcker med enstaka serierutor som dekoration. Dessa serierutor brukar inom konstvetenskapen traditionellt förknippas med konstnären Roy Lichtenstein, som under popkonsteran under 60-talet hade del i att revolutionera konstvärden och konstbegreppet. Popkonstnärerna förde in vardagliga föremål och koncept i konsten, sådana som människor kände igen och själva hade en relation till. Man använde nya tekniker för att massproducera sina verk och på det sättet snabbt och enkelt föra ut dem till en större allmänhet. Även om tidigare nämnda föremål sällan är exakta kopior av Lichtensteins verk finns en tydlig inspiration från dennes konstnärskap.

Roy Lichtenstein började tillverka sina popkonstmålningar under det tidiga 60talet. Med diabildsteknik projicerade han upp serierutor på duk och målade noggrant av dem med samtliga streck och rasterpunkter. Målningarna blev i sin detaljrikedom mycket avslöjande, och banaliteten hos de välkända figurerna uppenbar då de visades i detta stora format. Bilderna är komplexa i det att de både hyllar den dåtida populärkulturen och samtidigt förlöjligar denna. Det är ett vackert exempel på hur populärkulturen om den framställs på nya sätt uppfattas som finkultur. Lichtenstein får mig att ifrågasätta om en sådan distinktion mellan finkultur och populärkultur ens är möjlig att göra.
Precis som kitschen visar Lichtenstein på att allting kan vara konst, om vi bara väljer att hålla ögonen öppna.

Cristina Bondjers

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0