Cristina Bondjers: Pop-art, kitsch och populärkultur


"Less is a bore." – Robert Venturi.
Den moderna konststil som kanske flest människor känner till namn och innehåll är popkonsten. Popkonst härstammar på många sätt ur den dåtida populärkulturen och det var ur denna man hämtade inspiration och motiv. Den mest välkända popkonströrelsen är den amerikanska, där namn som Roy Lichtenstein och Andy Warhol klingar välkänt för de flesta. Popkonst var också en viktig komponent i den samtida europeiska konstvärlden men tog sig där ett något annorlunda uttryck. Idag tänker jag dock fokusera på den amerikanska popkonsten. Under 50-talet började vissa konstnärer ta till sig populärkulturens element och skapa konst av välkända föremål, koncept och ikoner. Just detta är det mest karaktäriserande för popkonsten, användandet av föremål och koncept från populär masskultur. Inte sällan lyfter man objektet ur sitt sammanhang och låter dem bli isolerade och tala för sig själva. Man fokuserar på allmänna objekt, i motsats till mycket annan konst som ofta upplevts som elitistisk. Popkonst kan upplevas som banal och förenklad, men inte sällan ser man i popkonsten uttryck för kitsch i den vidare mening jag har förklarat ordet i mitt tidigare inlägg. Genom ironi och humor leker popkonsten med våra kulturella normer och värderingar. Popkonsten hyllar populärkulturen och vår fixering vid denna och driver likväl med densamma. I sin samtid upplevdes den säkerligen som ypperligt provocerande. Inom vår samtids kitschiga populärkultur kan man se tydlig inspiration från popkonst. Här hos allas vårat favoritföretag har vi t.ex. disktrasor med Marilyn och Twiggy, en sort parafraser på Warhols porträtt och magneter inspirerade av Lichtensteins seriefigurer. Precis som kitschkulturen känner popkonsten inga begränsningar. Popkonsten kan vara full av betydelse, men behöver absolut inte tolkas så. Den kan också vara ren estetik, precis på samma sätt som jag hävdar att kitsch kan fungera. Popkonsten öppnade dörrarna för en översvallande, okomplicerad och glädjefylld syn på estetik, kultur och konstbegreppet. Den är social, samhällelig och personlig och precis som kitschen eklektisk, mångfacetterad och provokativ. Som Robert Venturi (arkitekt och postmodernistisk teoretiker) uttrycker det ”Less is a bore”

Cristina Bondjers

Kommentarer
Postat av: Greger

Förutom motivval, tror du att det var just popkonstens användning av rena färger (kanske baserad på den enkla grafikens tekniska förutsättningar), och brist på nyanser som bidrog till att den sågs som en underlägsen konstform av sin samtid? Att den betraktades som teknisk ofulländad, men att det är just dessa kvaliteter som vi idag ser som popkonstens främsta bidrag.



För övrigt, more is alltid more!

2009-05-12 @ 23:51:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0