Att kräkas eller inte kräkas
Det är oerhört stor skillnad på att göra något medvetet och att handla rent instinktivt. Det är som med självdistans; det är ganska betryggande när den finns där, det är liksom ok att skratta om man måste.
Just självdistans är en av de absolut viktigaste hörnstenarna när det gäller inredning. Det måste finnas humor. En porslinsdalmatiner i ett hörn blir inte så het om stämningen skvallrar om att ägaren genuint och ärligt är seriös med sitt val av prydnad. Det måste finnas en tanke, en medvetenhet. Ungefär:
"Jag är medveten om att detta är en klenod från tidigt 80-tal och det är ju lite skoj"
När jag var i en by i Norge i veckan blev jag direkt och obarmhärtigt konfronterad med osmaklig inredning utan någon som helst humor i åtanke. Väggen i min stuga pryddes av (1) vägglampa med rutigt tyg och (2) bilder på miljöer limmade på träbitar. Kanske ser ni även på bilden ovan att det är en person på bilden längst upp? Svaret är ja, hon bär svinballa vita boots.
Detta arrangemang på hallväggen i en citylägenhet bär självdistans, humor och kanske även ett mått av genialitet. I en stuga vid en sjö i norska fjällvärlden, not so much.
Det måste finnas en tanke, en vridenhet, en filosofi.
Kim.
Läs även Kims egen blogg: Kims monologer
